Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Portrait of Henriette von Zerbsten | Portrait of Elisabeth Christine von Braunschweig-Bevern, Prussian queen | Portrait of Anna Orzelska with a pug. | Elisabeth Christine von Braunschweig Bevern | Portrait of the Actress Babette Cochois (c.1725-1780), later Marquise Argens |
Related Artists:
WITTE, Emanuel de
Dutch Baroque Era Painter, ca.1617-1691 Dutch painter. He was one of the last and, with Pieter Saenredam, one of the most accomplished 17th-century artists who specialized in representing church interiors. He trained with Evert van Aelst (1602-57) in Delft and in 1636 joined the Guild of St Luke at Alkmaar, but he was recorded in Rotterdam in the summers of 1639 and 1640. In October 1641 his daughter was baptized in Delft, where he entered the Guild of St Luke in June 1642 and lived for a decade, moving to Amsterdam c. 1652. He began his long career as an unpromising figure painter, as can be seen in the Vertumnus and Pomona (1644) and two small pendant portraits (1648; all Rotterdam, Mus. Boymans-van Beuningen). Jupiter and Mercury in the House of Philemon and Baucis (1647) and a Rembrandtesque Holy Family
John Collier
English Classicist Painter, 1850-1934
Salomon Gessner
Swiss Painter, 1730-1788,a bookseller's son, was apprenticed to the bookseller Spener in Berlin. Giving up this employment, he lived for a time by painting and engraving, for which he had a considerable talent. In 1750 he settled in Zurich, continuing to live by painting, including painting on porcelain. He began to write idylls in poetic prose, beginning with Daphnis (1754). His Idyllen (1756) achieved a nation-wide success. In Der Tod Abels (1758) he attempted an epic in prose, which was followed by two plays (Schaferspiele), two stories, including Der erste Schiffer, and a few more idylls, Neue Idyllen (1772). In his idylls, Geßner, who is indebted to Theocritus and Virgil, creates an idealized, orderly, almost horticultural state of nature, from which everything rough and craggy has been eliminated; his shepherds are similarly untouched by the ruder aspects of country life. His work embodies the city-dweller's longing for a nature which he does not know, and this explains its instant popularity. W. Raabe uses Gebner's Idyllen, the publication of which coincided with the outbreak of the Seven Years War